Den estniska tonsättaren Arvo Pärt fyller 80 år i dag, den 11 september 2015, och det firar vi med att framföra två av hans stycken, Summa och Da pacem.
Pärt genomgick en kreativ kris i slutet av 60-talet, när han slutade skriva musik och i stället började studera gregoriansk sång och medeltida polyfoni. Till slut gav det arbetet frukt i form av det lilla pianostycket Für Alina 1976, det första verket i tintinnabuli-tekniken, som kan sägas vara en syntes av det gamla och det nya, av den medeltida vokalpolyfonin och 1900-talets seriella musik. Pärts första vokalverk i den nya tekniken, Summa, skrevs 1977. Texten är mässans Credo-text, från den nicenska trosbekännelsen.
Da pacem är ett betydligt senare verk, skrivet till åminnelse av offren för terrorattacken i Madrid 2004. Dess budskap är evigt aktuellt, och kanske särskilt en dag som denna.
Josquin Des Prez Missa Pange lingua kan också sägas fira jubileum i år, då den allmänna uppfattningen är att den skrevs 1515, alltså för precis 500 år sedan. Den blev Josquins sista mässa, och den utgör en höjdpunkt i hans musikaliska skapande. Mässan bygger på hymnen Pange lingua, som man hör i sin helhet i superius-stämman, överstämman, i den sista, tredje delen av Agnus Dei.
Laude Cortonese av engelsmannen Gavin Bryars är en växande samling sånger (nu drygt 40 stycken) som bygger på en samling från 1200-talets Cortona. Där stod så kallade ’laudesi’ utanför kyrkorna och sjöng sånger, laude, för att locka in församlingen till kyrkan. Dessa sånger ingick inte i den liturgiska repertoaren och var ofta hyllningar till jungfru Maria. När Bryars hörde Trio Medieaval sjunga laude på sin första skiva 2002 inspirerades han till att skriva egna laude för ensemblen, med de medeltida sångerna som förlagor. Vi framför tre av Bryars laude för två och tre röster.
Den georgiska folkliga vokalpolyfonin har uråldriga rötter, och existerade redan före kristendomens inträde i Georgien på 300-talet. Den kännetecknas av en kärv trestämmighet och en melodik som växlar mellan stämmorna. Vi sjunger två georgiska folksånger, en kärlekssång, Ts’intsq’aro och en koral, Helige Gud. Den georgiska polyfonin är sedan 2008 ett av Unescos immateriella kulturarv.
Varmt välkomna!